Jag har länge känt att jag står på en plattå med mitt fotograferande. Jag är skapligt nöjd med mina bilder, men det känns som att jag bara tuffar på i samma gamla hjulspår. Bilderna blir inte dåliga, det känns bara inte så spännande att fota. Jag längtar efter den där känslan av att ha skapat något extraordinärt! Det var länge sedan sist.
Min kreativitet känns som att den har gått i ide, och det är inte lika kul att fota som det brukar vara. Det här har hänt förut, och förut har jag fått panik. Tänk om jag inte gillar att fota längre? Tänk om jag har tröttnat för evigt? Tidigare har jag försökt pressa fram någonting bra. Någonting enastående. Och ju mer jag pressat, desto mer besviken har jag blivit.
Men jag har lärt mig nu: det här är en del av den kreativa processen. Det går upp och ner, ebb och flod. Och den här gången tänker jag inte jaga efter mästerverk. Jag tänker vila i det enkla. Fota utan krav. Leka lite.
Medan jag väntar på att min kreativa genie, det är så det känns, som att någon ande kommer och häller lite stjärnströssel på mig, under tiden dagdrömmer jag om vad jag vill göra framöver. Vad jag längtar efter. Jag funderar på vad jag är nyfiken på. Vad känns både lite pirrigt och samtidigt skrämmande. Det är ju där det händer, eller hur? Utanför komfortzonen och så vidare.
Egentligen vet jag exakt vad det är. Så jag säger det högt: I år ska jag satsa på ett (egentligen två) fotoprojekt.
Några bilder från en kravlös fotopromenad med mamma
Mina fotoprojekt för 2025
Först ut är projektet jag redan döpt: On the Roadside. Ja, eller något sånt. Det handlar om att dokumentera livet längs vägen. Jag har precis flyttat ut i min van efter månader av byggande, och eftersom jag fortfarande är i regniga skåne känns det än så länge lite sådär.. men jag tror att det kommer att kännas bättre så fort jag rullar på bron mot Danmark, när äventyret börjar på riktigt.
I alla fall, det här fotoprojektet kommer inte handlar om de där glamourösa bilderna från bakdörren med havsutsikt och solnedgångar (även om jag gillar såna också). Jag pratar om det äkta. Det råa. Allt det där som händer mellan solnedgångarna. Och kanske människorna jag möter längs vägen. Om jag nu möter några.
Det andra projektet är fortfarande inte helt definierat, men det kommer verkligen handla om att våga något nytt. För det är precis det jag vill göra i år, och varje år. Att komma närmre mitt livs mening och att inte låta rädsla stå i vägen för drömmar.
Vad längtar du efter att skapa?
Jag vet att jag inte är ensam om att känna mig fast ibland. Kanske har du också känt att du bara trampar på samma ställe. Det är okej. Men vad skulle hända om du tog ett litet steg åt något nytt håll?
Du behöver inte hoppa med huvudet före. Börja där du är, med det du har. Ett litet steg kan bli ett äventyr, en berättelse eller kanske bara en bild som betyder något för dig.
Comments